Påvens onsdagskatekes om meditation

I sin katekes denna onsdag fortsatte påven Franciskus att undervisa om bönen och uppehöll sig vid meditationen, en religiös praktik som har fått mycken uppmärksamhet de senaste åren. En metod som inte är ett mål i sig, men som kan vara en väg som leder till Kristus, det viktigaste i vår tro.

För en kristen innebär ”meditation” att söka efter en syntes: ”det vill säga, betrakta Uppenbarelsens stora uppslag för att försöka göra den till vår, genom att fullständigt ta den till oss”, förklarade påven inledningsvis. Meditationen, sade han, ”har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. Det är inte bara kristna som talar om det, utan det praktiseras meditation i nästan alla världens religioner. Men det är en aktivitet som även utövas av personer som inte har någon religiös livssyn.”

För Franciskus är meditation ”en mänsklig dynamik”, eftersom vi alla behöver meditera, reflektera, finna oss själva. ”Man söker meditation särskilt i den krävande västvärlden, eftersom den utgör en rest barriär mot den dagliga stressen och tomheten som breder ut sig.

”Nådens och bönens ömsesidiga effekter”

Meditationen är ”ett fenomen som man bör se positivt på”, fortsatte påven: ”vi är nämligen inte gjorda för att springa utan uppehåll, utan vi äger ett inre liv som man inte alltid kan trampa på.” Men i en kristen kontext får meditationen en speciell innebörd. ”Den stora porten som den döptes bön passerar genom är – jag påminner om det – Jesus Kristus”, underströk Franciskus, och att utöva meditation följer också denna stig. Och påven förklarade: ”den kristna som ber söker inte efter att förstå sig själv helt och fullt, och söker inte efter sin egen innersta kärna, utan den kristnas bön är framför allt ett möte med den Andra med stort A”.

Påven sade vidare att om vår erfarenhet av bön ger oss ”inre frid, självbehärskning eller klarhet över vilken väg vi ska gå”, så handlar det om ”de ömsesidiga effekterna av nåden och bönen, som utgörs av mötet med Jesus”.

Metoden är ett medel, inte ett mål 

Det finns många olika kristna meditationsmetoder, fortsatte påven. Vissa betonar personens intellektuella dimensioner, och andra utvecklar mera känslomässiga aspekter. Men alla ”är viktiga och väl värda att utövas, i den mån som de kan bidra till att upplevelsen av tron blir en personens hela handling”. Kyrkofäderna sade ofta att bönens organ är hjärtat, och de förklarade alltså att det är hela människan, utifrån sitt centrum, som träder i relation med Gud, och inte bara vissa av hennes sinnen. Därför, betonade Franciskus, ”måste man alltid påminna om att metoden är ett medel, inte ett mål: varje bönemetod, som vill vara kristen, tillhör denna Kristi efterföljd, som är essensen i vår tro”.

Katolska kyrkans katekes, tillade påven, klargör att meditation ”aktiverar tanken, fantasin, känslan och önskan. Denna mobilisering är nödvändig för att fördjupa tron, uppväcka en hjärtats omvändelse och stärka viljan att följa Kristus. Den kristna bönen ägnar framför allt åt att meditera över ’Kristi mysterier’.”

Påven avslutade sin onsdagskatekes med att påminna om den kristna bönens nåd: ”Kristus är aldrig långt borta, utan han finns alltid i en relation med oss.” Varje aspekt av hans gudomliga och mänskliga person kan för oss verkligen bli en väg till frälsning och lycka. ”Att meditera, för oss kristna är det ett sätt att möta Jesus. Och bara på det sättet kan vi finna oss själva.”

Vatican News, franska redaktionen 2021-04-28

Olivier Bonnel – Vatikanstaten.

Detta är en nyhetstext som i originalversionen finns att läsa via länken här