Av PHILIP GEISTER
– Samhället spårar ur utan människor som följer sitt samvete, men att följa sitt samvete har ett pris för den enskilda människan.
De senaste veckornas debatt om den småländska barnmorskan Ellinor Grimmarks vägran att medverka vid abort har lett till en rad viktiga etiska och politiska förtydliganden. Så påpekar till exempel Hanne Kjöller att vad en person tycker i en fråga inte får användas för att utesluta honom eller henne från att få en anställning så länge personen i fråga utför sitt arbete korrekt (Dagens Nyheter, 7 februari 2014). Det har i debatten också lyfts fram att Sverige ligger långt efter i jämförelse med andra europeiska länder när det gäller att skydda vårdpersonalens samvetsfrihet genom lagstiftning (Dagen, 19 februari 2014). En arbetstagare måste kunna vägra att utföra ett arbete om han eller hon har moraliska betänkligheter mot det. Just möjligheten att kunna åberopa sitt samvete och få lagligt stöd för det är en viktig rättighet i ett demokratiskt samhälle. Människor som hänvisar till något till synes så vagt som sitt samvete kan förvisso upplevas som grus i maskineriet eftersom de kan lamslå annars smidiga arbetsförlopp. Men just dessa människor spelar för samhället i stort en viktig roll.
Ett samhälles moraliska kompass vilar på enskilda människors vilja att göra det som är rätt även tvärtemot en allmän och etablerad värdekonsensus. Det är personer som har gått mot strömmen som vi kallar för ”hjältar” när tidsandans tåg har åkt vidare. Betraktat utifrån det perspektivet är Ellinor Grimmarks vägran att medverka vid utförande av abort ett viktigt ställningstagande, grundat i hennes samvete. Samhället bör inte bara respektera utan positivt uppskatta avvikande röster som hennes. Och man får hoppas att hennes röst blir hörd och att människor, inklusive landets opinionsbildare, tar intryck av det budskap som hon kommer med.
Det som dock gör Grimmarks fall särskilt komplext är att medverkan vid abort ingår i hennes arbetsbeskrivning som barnmorska. Man kan därför fråga sig varför hon valde att söka sig till just ett sådant yrke, när hon redan i förväg visste att det skulle leda till den nu uppkomna situationen. Även om hennes motivation att vilja arbeta som barnmorska förmodligen varit att främja hälsa och liv, så var hon ändå medveten om att den nu gällande lagstiftningen också ålägger henne att medverka vid abort. Att hon vägrar att göra just detta gör henne som arbetstagare vid en liten klinik mindre användbar och man kan förstå att arbetsgivaren därför föredrar att anställa en annan arbetssökande. Som Gert Gelotte träffande påpekade i en ledarartikel: ”högtidligare och principiellare än så är det faktiskt inte” (Göteborgs-Posten, 10 februari 2014).
Ellinor Grimmark har uttryckt sin vilja att ta sin sak ända till EU-domstolen. Men frågan är om det är rätt väg att gå. Grunden i Grimmarks samvetsbetänkligheter är att hon tycker att abort är moraliskt förkastligt. För den uppfattningen förtjänar hon respekt av ett samhälle som påstår sig vara tolerant. Men det är svårt att se att hon med hänvisning till sitt samvete skulle kunna kräva att få slippa utföra vissa arbetsuppgifter som ingår i en tjänst som hon frivilligt väljer att söka. Det finns med andra ord gränser för rätten att av samvetsskäl vägra utföra vissa arbetsuppgifter. Ty även om ett tolerant och öppet samhälle ska visa respekt för de människor som kritiserar mainstream-värderingar, så finns det inget som säger att samhället nödvändigtvis behöver främja deras karriär. Samhället har ingen skyldighet att ordna så att vem som helst kan få vilken anställning som helst.
Ellinor Grimmark har lånat sin röst åt sitt samvete och hon ska ha uppskattning för det. Men under rådande förhållanden gör det henne till en mindre användbar arbetskraft, vilket därmed minskar hennes chanser att få en anställning. Detta är ingen diskriminering utan en följdriktig konsekvens av hennes inopportuna ställningstagande. Att vara trogen sitt samvete hjälper sällan på arbetsmarknaden. Det kan man beklaga, men det ligger i det radikala och existentiellt oundvikliga som ett samvetsbeslut innebär. Det har Ellinor Grimmark fått erfara, och hennes ställningstagande förtjänar respekt.
Philip Geister är jesuitpater, teol. dr i tros- och livsåskådningsvetenskap, rektor för Newmaninstitutet i Uppsala.