Vid korsets fot står kristna i Heliga landet

av MAGDALENA DAHLBORG

”I går gick jag genom Gamla staden i Jerusalem upp till Golgata. Jag kunde inte komma på någon annanstans att gå. Butikerna var stängda, och en spöklik tystnad rådde när jag gick genom gränderna mot Gravkyrkan. […] Det är krig i Gaza. Gruppvåld bröt ut över hela Israel: både palestinier och israeler attackerades på gatorna, butiker och synagogor sattes i brand. Varje dag kom det nyheter om fler och fler döda, fler och fler skadade.

Kyrkan var öppen.

Så jag började skriva dessa rader vid korsets fot, eftersom den korsfäste Jesus är den enda plats, den enda person jag kan vända mig till för hjälp just nu. Jag betraktade korset, och försökte förstå vad man kan göra i korsfästa tider som dessa.”

Så börjar en betraktelse förmedlad i en artikel i America magazine, där Stephanie Saldaña, kristen och boende i Jerusalem, försöker bringa reda i sitt eget förhållande till det eskalerande våldet mellan Israel och Palestina.

Den 18 maj hade enligt osäkra siffror omkring 200 palestinier dödats och över tio israeler, på båda sidor fanns barn bland de döda. Båda sidor har lovat fortsätta våldet så länge inte andra sidan slutar. På båda sidor dör vanliga människor.

Attacker dag och natt

Den enda katolska församlingen i Gaza är Den Heliga Familjens församling, ledd av kyrkoherde pater Gabriel Romanelli (Order of the Incarnate Word). I en intervju med ACI Prensa (på engelska hos Catholic News Agency) säger han att situationen i Gaza under det senaste året långsamt har blivit bättre även materiellt. Företag har kunnat etableras och bostäder har förbättrats, men nu är situationen extremt osäker. ”Vanligtvis sker bombräder på nätterna, medan livet på dagarna är förhållandevis normalt. Men den här gången bombas det både dag och natt, raketer från Gazaremsan, och israeliskt svar med flygplan och tanks.”

Pater Gabriel berättar att inget grannskap är opåverkat, och att församlingen – med 133 katoliker inklusive 13 som hör till Order of the Incarnate Word – söker kontakt med hjälpbehövande familjer, såväl katolska som ortodoxa och muslimska.

Ett nytt språk behövs

I samband med de strider som pågick under femtio dagar år 2014, med omkring 2 000 dödade palestinier och ett sjuttiotal på den israeliska sidan, gjorde America magazine en intervju med jesuitpatern David Neuhaus, som haft ansvar för den hebreisktalande latinska katolska gemenskapen i Jerusalem.

”Dessa två folk har stridit i decennier; fyra eller fem generationer har lärt sina barn att den andra sidan är en ’fiende’ som måste bekämpas. De två senaste generationerna har nästan inte haft någon kontakt [med den andra sidan i konflikten], eftersom separationsmuren effektivt förhindrar sådan.”

Enligt pater Neuhaus behövs ett nytt språk, ett politiskt paradigmskifte där de ledare som under flera generationer använt ett krigets och våldets språk, ersätts av nya ledare som inte reducerar den andre till enbart ”fiende”.

Ett viktigt problem, enligt pater Neuhaus, är att religiösa ledare funnit sig i att lyda den politiska elit som bestämmer tonläget. Det är endast få i det religiösa etablissemanget som aktivt motsätter sig politisk användning av religiösa motiv. Därför får kyrkan en mycket viktig roll. Det judiska liksom det muslimska ledarskiktet är oftast avlönade genom staten, medan de kristna ledarna står fria. De kristna är statistiskt en mycket liten grupp, men har djupa rötter på båda sidor om muren. När kristna församlingar i Gaza och Beer Sheba firar mässa i gemenskap är detta inte vare sig verklighetsflykt eller diplomatiskt avvägande, utan en bekräftelse av den gemensamma mänskligheten.

På frågan om vad kyrkan kan göra svarar pater Neuhaus: ”Den katolska kyrkan har en mycket viktig roll: att tala ut och att forma samveten. Väl medveten om hur kristna skildringar av judar historiskt har haft fruktansvärda effekter i judars liv, måste kyrkan fortsätta att formulera den revolution som har fött fram en nya relation med det judiska folket. Väl medveten om hur mäktigas beteende genom seklerna har fört människor på flykt och förstört kulturer, måste kyrkan fortsätta uttrycka solidaritet med de som är offer för ockupation och tvångsförflyttningar. I Heliga landet står dessa plikter i stark spänning, och kyrkan är kallad att uttrycka en vision som stärker både judars och palestiniers mänsklighet, värdighet och välbefinnande.”

Medicinen är samtidigt enkel och svår: ”att se varandra som mänskliga varelser”.

Just det som Stephanie Saldaña strävar efter i sin betraktelse: ”Jag vägrar gå med på den logik som insisterar på att jag, genom att säga detta högt, står med palestinierna och är mot israelerna. Det finns en tredje plats, som inte är ’för’ eller ’mot’, och det är kärlekens plats, en kärlek grundad i rättvisa…”

Avväpna mig. Avväpna dem. Avväpna oss.

Som kristna, skriver Saldaña, måste vi insistera på Jerusalems helighet, som gemensam helig stad för muslimer, kristna och judar. Moskéer och kyrkor får inte bli museum och turistattraktioner. Det är tvärtom de lokala troendes dagliga bön som ger platsen själ, liv, och helighet.

”Jag har hört folk säga: ’allt jag kan göra är att be’, som om bön vore någonting obetydligt. Kanske är det istället dags att säga: ’Jag kan be!” När vi inte kan göra någonting annat, är vi kallade åter till bönen, till att tro på den igen, till att lita på att våra böner blir hörda och spelar roll. Vi ber vid korsets fot.”

Jesus, skriver Saldaña, ser alla, utan undantag. I bönen kan vi öva på att vidga våra vyer, att se de döda barnen, deras föräldrar, deras grannar. Att se de som gömmer sig undan raketanfall och vidare till att se de som sår rädsla, de som dödar. ”Att fortsätta vidga till dess ingen är utanför. Att i varje person se Guds avbild.”

Salige Christian de Chergé säger i en reflektion att det vi kan be om är avväpning. Och vi kan inte be att den andre ska bli avväpnad om vi inte samtidigt ber att vi själva ska bli det. Krig, skriver Saldaña, lär oss att var och en av oss bär hat inom oss, ingen av oss står över eller bortom våldet. Var och en av oss riskerar att bidra med mer hat i en situation som redan har fått tillräckligt och mer än så.

”Avväpna mig. Avväpna dem. Avväpna oss.

Vi står vid korsets fot. Vi söker att älska. Vi ber.”

Magdalena Dahlborg 2021-05-19

Detta är ett referat av tre artiklar och intervjuer av och med kristna i Heliga landet.

Artiklar i America magazine kan vara låsta. Om man registrerar sig som läsare kan man få ett begränsat antal fria artiklar varje månad. Signum strävar efter en bredd i rapporteringen, vilket innebär att signum.se ibland länkar till material som kräver prenumeration eller registrering för tillgång till originalartikel. Referaten på signum.se är dock fortsatt fria.

Källor:

CNA: Gazas ende katolske präst kallar våldet extremt allvarligt

America magazine: En kristen i Jerusalem på randen till ett nytt krig

America magazine: David Neuhaus – första steget till fred är att avsluta ockupationen