Marie Collins kräver transparens rörande biskopars ansvarsskyldighet

Nedan följer utdrag ur en text av Marie Collins som publicerats på den amerikanska nätportalen National Catholic Reporter den 31 augusti 2018. Collins har själv utsatts för sexuella övergrepp och ingick i Vatikanens barnskyddskommission fram till mars 2017 då hon avgick i protest mot vad hon upplevde vara bristande samarbetsvilja från den romerska kurians sida.

Under sitt besök på Irland förra veckoslutet träffade påven åtta offer för sexuella övergrepp av präster. Jag var en av dem. Jag krävde att få veta varför besluten från år 2015 om den tribunal i Vatikanen som skulle utreda biskopars ansvar inte har implementerats. I en artikel i National Catholic Reporter har jag redogjort för det svar jag fick av påven vid mötet den 25 augusti. Påven uttryckte att tribunalen ”av kulturella skäl” saknade genomförbarhet och hänvisade, såväl vid mötet som vid presskonferensen i flygplanet på väg tillbaka till Rom, till sin motu proprio ”As a Loving Mother”. Han menade att jag var ”en aning fixerad” och inte förstod den process som nu används. […]

Jo, jag förstår den alternativa proceduren man valt i stället för den mera centralistiska. Påståendet om min bristande insikt går tillbaka till kardinal Gerhard Müller som efter min avgång från den påvliga kommissionen till skydd för minderåriga 2017 också sade att jag ”inte förstod”.

Påven ser hellre separata eller lokala domstolar med uppgift att döma om biskopars ansvar. Men jag undrar vad som fått honom att ändra uppfattning efter 2015, då den påvliga kommissionen till skydd för minderåriga rekommenderade införandet av en central tribunal. Den 10 juni 2015 hette det att påven var överens med den rekommendationen och att han skulle förse kommissionen med de medel och den personal som erfordrades. Senare rapporterade en medlem, som stod nära Troskongregationen, till kommissionen att det var Troskongregationen som blockerat förverkligandet av den centrala tribunalen och som alla vet blev det så. […]

Vid presskonferensen förklarade påven varför man måste ha olika domare för olika biskopar, ”då kulturerna är olika för olika biskopar”. Jag erkänner villigt att jag inte förstår denna förklaring. Den katolska kyrkan borde ha en universell standard som alla ledare skulle rätta sig efter. Om det i vissa kulturer finns juridisk praxis som strider mot internationell lag eller kyrkans egen kanoniska lag så borde kyrkan gå i bräschen för att ändra den kulturen i syfte att skydda de sårbara. Alla barn skall skyddas lika mycket. […]

Jag kunde inte förstå påvens förklaring till att inte ha en central tribunal, nämligen ”att det är omöjligt för somliga biskopar att lämna sina stift”. Jag undrar varför tribunalen i Vatikanen inte då kunde göra undantag och ordna ett förhör lokalt i ett enskilt fall. […]

Påven uttryckte vid presskonferensen sin avsikt att träffa mig när jag besöker Rom den 9–14 september och då närmare förklara hur den nya proceduren att utreda biskopars ansvarsskyldighet fungerat enligt riktlinjerna i hans motu proprio, något som han på grund av tidsbrist inte kunde göra vid mötet den 25 augusti.

National Catholic Reporter 2018-08-31

Originaltexten i dess helhet på engelska finns här