Katolikerna blir fler – prästerna färre

av OLLE BRANDT

I början av april offentliggjorde Vatikanens kontor för statistik de senaste siffrorna om den katolska kyrkans utveckling i världen. Kyrkans senaste statistiska årsbok, på latin Annuarium statisticum Ecclesiae, innehåller statistik för år 2022 som jämförs med föregående år 2021. För hela världen ser bilden ut så här: katolikerna i världen har blivit fler: en procents ökning från 1 376 miljoner år 2021 till 1 390 miljoner år 2022 (2009 var de 1 181 miljoner). Men vad gäller präst- respektive ordenskallelser är bilden rätt dyster. Biskoparna har ökat något litet från 5 340 till 5 353, men antalet präster har minskat från 407 872 till 407 730: som jämförelse kan man konstatera att 2011 var de 416 000 och hade då ökat ända sedan 2000, men sedan 2012 har de minskat för varje år. Ordensprästerna minskar från 49 774 till 49 414, ordenssystrarna från 608 958 till 599 228. Prästseminaristerna minskar med 1,3 procent till 108 481 (2011 var de 120 616). De enda som ökar något är de ständiga diakonerna från 49 176 till 50 150 (2005 var de bara 33 000). Detta är alltså resultatet av en jämförelse mellan 2022 och 2021, men också de senaste åren har bilden varit densamma: antalet katoliker ökar något, kyrkan i Afrika expanderar, i Asien också någorlunda, medan präst- och ordenskallelser minskar i resten av världen, allra mest i Europa.

Det är intressant att se hur denna statistik tecknar ett porträtt av katolikernas liv i olika världsdelar. Vi kan börja med de världsdelar där kyrkan växer.

I Afrika växer den katolska kyrkan. Antalet katoliker har ökat från 265 miljoner till 273 miljoner. Biskoparnas antal har ökat med 2,1 procent, prästernas med 3,2 procent. De ständiga diakonerna ökar med 1,1 procent men är ännu få. Ordensprästerna blir färre, medan antalet nunnor ökar med 1,7 procent från 81 832 till 83 190. Prästseminaristerna har ökat med 2,1 procent till 34 541, det högsta antalet bland alla världsdelar.

I Asien är utvecklingen också positiv. Katolikernas antal ökar något med 0,6 procent, biskoparna med 1,4 procent, prästerna med 1,6 procent. De ständiga diakonerna har ökat med 1,1 procent. I Asien har ordensprästerna blivit fler, och ordenssystrarna har ökat något från 171 756 till 171 930. Prästkallelserna minskar dock och antalet seminarister har sjunkit med 1,2 procent: totalt är de 31 767.

I övriga världsdelar går bilden från blandad till negativ.

I Amerika ökar antalet katoliker något med 0,9 procent. Biskoparna ligger kvar på 2 000 och också antalet präster är stabilt. De ständiga diakonerna ökar med 2,1 procent, också ordensprästerna ökar något, medan ordenssystrarna minskar, särskilt i Nordamerika där de minskar med 3 procent.

Oceaniens biskopars antal är stabilt på 130. Antalet präster minskar med 1,5 procent medan de ständiga diakonerna ökar något litet. Antalet ordenspräster minskar, så också ordenssystrarna med en drastisk minskning på 3,6 procent. Däremot ökar antalet prästseminarister med 1,3 procent.

Europas katoliker ligger stabilt kvar på 286 miljoner. Biskoparna minskar från 1 676 till 1 666, prästerna minskar med 1,7 procent. Ordensprästerna blir färre och antalet ordenssystrarna minskar med 3,5 procent. Antalet prästseminarister minskar med hela 6 procent till 14 461 i hela Europa. Det enda som ökat är de ständiga diakonerna med 1,7 procent.

Dessa statistiska uppdateringar kommer i början av varje år, tidigare ofta redan i februari men i år fick man vänta till början av april. Då utgavs, som varje år, två böcker med statistik och uppgifter om den katolska kyrkan i Vatikanen och i världen: den påvliga årsboken Annuario Pontificio och Kyrkans statistiska årsbok Annuarium statisticum Ecclesiae. Den sistnämnda har när detta skrivs ännu inte nått bokhandlarna, inte ens Vatikanens egen, varför ovanstående och andra medierapporter enbart bygger på sammanfattningar i Vatikanens medier Vatican News och L’Osservatore Romano. Annuario Pontificio finns däremot att köpa sedan april.

Bägge ges ut av kyrkans statistiska centralbyrå i Vatikanen. Den inrättades 1967 av Paulus VI och inordnades 1988 av Johannes Paulus II i Statssekretariatets avdelning för allmänna angelägenheter. Franciskus kuriereform Praedicate (2022) bekräftade Statssekretariatets uppdrag att samla in statistik om kyrkans liv i hela världen. Varje år ger detta kontor ut kyrkans statistiska årsbok, Annuarium statisticum Ecclesiae, på latin, engelska och franska.

Vatikanens egen årsbok Annuario Pontificio ges ut på italienska och omfattar inte bara Vatikanen och Heliga stolen utan också alla katolska stift och kongregationer. Årsboken började ges ut redan på 1700-talet och fick 1860 sin nuvarande form och sitt nuvarande namn. Rom var ännu huvudstad för påvestaten, och årsboken redigerades av Romtidningen Giornale di Roma. När påvestaten upphörde 1870 medförde det ett avbrott i utgivningen, men den återupptogs 1872 med titeln ”Den katolska hierarkin och den påvliga familjen”. 1885 började man trycka den på Vatikanens tryckeri och 1912 återupptogs titeln Annuario Pontificio. Dessa små röda volymer har med tiden blivit allt tjockare, och den senaste är nu 7,7 cm tjock med sina 2 484 sidor. Den som är seriöst intresserad av Vatikanen kan inte klara sig utan denna röda bok och läser med särskilt intresse de ”historiska notiserna” (note storiche) sist i volymen som berättar hur institutioner, avdelningar och kontor har utvecklats genom tiderna.

Vatikankännare överraskades för övrigt av att Franciskus i den nya årsboken återigen kallas ”västerlandets patriark”, en titel som Benedictus XVI avskaffade 2006, eftersom den till skillnad från andra patriarkat inte kan definieras som ett territorium. Titeln går tillbaka till kejsar Justinianus indelning av den senromerska världens administration på 500-talet och infördes i Annuario Pontificio så sent som 1863. Efter 18 års frånvaro har titeln ”västerlandets patriark” nu återkommit, men tillsammans med påvens övriga titlar under rubriken ”historiska titlar”, vilket Vatikanens presstalesman Matteo Bruni förklarade är ”historiska titlar som pekar på bandet till påvens historia”, vad det nu betyder.

 

Olle Brandt är professor i arkeologi och verksam vid Påvliga institutet för kristen arkeologi i Rom.

Ur Signum nr 4/2024, s. 4–6.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av OLLE BRANDT

I början av april offentliggjorde Vatikanens kontor för statistik de senaste siffrorna om den katolska kyrkans utveckling i världen. Kyrkans senaste statistiska årsbok, på latin Annuarium statisticum Ecclesiae, innehåller statistik för år 2022 som jämförs med föregående år 2021. För hela världen ser bilden ut så här: katolikerna i världen har blivit fler: en procents ökning från 1 376 miljoner år 2021 till 1 390 miljoner år 2022 (2009 var de 1 181 miljoner). Men vad gäller präst- respektive ordenskallelser är bilden rätt dyster. Biskoparna har ökat något litet från 5 340 till 5 353, men antalet präster har minskat från 407 872 till 407 730: som jämförelse kan man konstatera att 2011 var de 416 000 och hade då ökat ända sedan 2000, men sedan 2012 har de minskat för varje år. Ordensprästerna minskar från 49 774 till 49 414, ordenssystrarna från 608 958 till 599 228. Prästseminaristerna minskar med 1,3 procent till 108 481 (2011 var de 120 616). De enda som ökar något är de ständiga diakonerna från 49 176 till 50 150 (2005 var de bara 33 000). Detta är alltså resultatet av en jämförelse mellan 2022 och 2021, men också de senaste åren har bilden varit densamma: antalet katoliker ökar något, kyrkan i Afrika expanderar, i Asien också någorlunda, medan präst- och ordenskallelser minskar i resten av världen, allra mest i Europa.

Det är intressant att se hur denna statistik tecknar ett porträtt av katolikernas liv i olika världsdelar. Vi kan börja med de världsdelar där kyrkan växer.

I Afrika växer den katolska kyrkan. Antalet katoliker har ökat från 265 miljoner till 273 miljoner. Biskoparnas antal har ökat med 2,1 procent, prästernas med 3,2 procent. De ständiga diakonerna ökar med 1,1 procent men är ännu få. Ordensprästerna blir färre, medan antalet nunnor ökar med 1,7 procent från 81 832 till 83 190. Prästseminaristerna har ökat med 2,1 procent till 34 541, det högsta antalet bland alla världsdelar.

I Asien är utvecklingen också positiv. Katolikernas antal ökar något med 0,6 procent, biskoparna med 1,4 procent, prästerna med 1,6 procent. De ständiga diakonerna har ökat med 1,1 procent. I Asien har ordensprästerna blivit fler, och ordenssystrarna har ökat något från 171 756 till 171 930. Prästkallelserna minskar dock och antalet seminarister har sjunkit med 1,2 procent: totalt är de 31 767.

I övriga världsdelar går bilden från blandad till negativ.

I Amerika ökar antalet katoliker något med 0,9 procent. Biskoparna ligger kvar på 2 000 och också antalet präster är stabilt. De ständiga diakonerna ökar med 2,1 procent, också ordensprästerna ökar något, medan ordenssystrarna minskar, särskilt i Nordamerika där de minskar med 3 procent.

Oceaniens biskopars antal är stabilt på 130. Antalet präster minskar med 1,5 procent medan de ständiga diakonerna ökar något litet. Antalet ordenspräster minskar, så också ordenssystrarna med en drastisk minskning på 3,6 procent. Däremot ökar antalet prästseminarister med 1,3 procent.

Europas katoliker ligger stabilt kvar på 286 miljoner. Biskoparna minskar från 1 676 till 1 666, prästerna minskar med 1,7 procent. Ordensprästerna blir färre och antalet ordenssystrarna minskar med 3,5 procent. Antalet prästseminarister minskar med hela 6 procent till 14 461 i hela Europa. Det enda som ökat är de ständiga diakonerna med 1,7 procent.

Dessa statistiska uppdateringar kommer i början av varje år, tidigare ofta redan i februari men i år fick man vänta till början av april. Då utgavs, som varje år, två böcker med statistik och uppgifter om den katolska kyrkan i Vatikanen och i världen: den påvliga årsboken Annuario Pontificio och Kyrkans statistiska årsbok Annuarium statisticum Ecclesiae. Den sistnämnda har när detta skrivs ännu inte nått bokhandlarna, inte ens Vatikanens egen, varför ovanstående och andra medierapporter enbart bygger på sammanfattningar i Vatikanens medier Vatican News och L’Osservatore Romano. Annuario Pontificio finns däremot att köpa sedan april.

Bägge ges ut av kyrkans statistiska centralbyrå i Vatikanen. Den inrättades 1967 av Paulus VI och inordnades 1988 av Johannes Paulus II i Statssekretariatets avdelning för allmänna angelägenheter. Franciskus kuriereform Praedicate (2022) bekräftade Statssekretariatets uppdrag att samla in statistik om kyrkans liv i hela världen. Varje år ger detta kontor ut kyrkans statistiska årsbok, Annuarium statisticum Ecclesiae, på latin, engelska och franska.

Vatikanens egen årsbok Annuario Pontificio ges ut på italienska och omfattar inte bara Vatikanen och Heliga stolen utan också alla katolska stift och kongregationer. Årsboken började ges ut redan på 1700-talet och fick 1860 sin nuvarande form och sitt nuvarande namn. Rom var ännu huvudstad för påvestaten, och årsboken redigerades av Romtidningen Giornale di Roma. När påvestaten upphörde 1870 medförde det ett avbrott i utgivningen, men den återupptogs 1872 med titeln ”Den katolska hierarkin och den påvliga familjen”. 1885 började man trycka den på Vatikanens tryckeri och 1912 återupptogs titeln Annuario Pontificio. Dessa små röda volymer har med tiden blivit allt tjockare, och den senaste är nu 7,7 cm tjock med sina 2 484 sidor. Den som är seriöst intresserad av Vatikanen kan inte klara sig utan denna röda bok och läser med särskilt intresse de ”historiska notiserna” (note storiche) sist i volymen som berättar hur institutioner, avdelningar och kontor har utvecklats genom tiderna.

Vatikankännare överraskades för övrigt av att Franciskus i den nya årsboken återigen kallas ”västerlandets patriark”, en titel som Benedictus XVI avskaffade 2006, eftersom den till skillnad från andra patriarkat inte kan definieras som ett territorium. Titeln går tillbaka till kejsar Justinianus indelning av den senromerska världens administration på 500-talet och infördes i Annuario Pontificio så sent som 1863. Efter 18 års frånvaro har titeln ”västerlandets patriark” nu återkommit, men tillsammans med påvens övriga titlar under rubriken ”historiska titlar”, vilket Vatikanens presstalesman Matteo Bruni förklarade är ”historiska titlar som pekar på bandet till påvens historia”, vad det nu betyder.

 

Olle Brandt är professor i arkeologi och verksam vid Påvliga institutet för kristen arkeologi i Rom.

Ur Signum nr 4/2024, s. 4–6.