Kyrkliga ämbeten är inte några privilegier enligt påven

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven har utförligt uttalat sig i debatten om ämbeten och uppgifter i den katolska kyrkan, varvid han försvarat den gällande läran. Vid den allmänna audiensen på Petersplatsen under onsdagen sade påven att kallelsen att förkunna det kristna budskapet omfattar alla döpta, ”vigda ämbetsbärare, ordensfolket och alla kvinnor och män inom lekfolket”.

Franciskus åberopade i detta sammanhang också Andra Vatikankonciliets (1962–1965) lära, enligt vilken det visserligen finns ”olikhet i ämbetena men en enhet i tjänsten”. Denna lära från konciliet om en samexistens mellan lekfolk och präster inte är endast en ”strategisk anpassning till en ny situation” utan har ett egenvärde.

Skillnaden mellan de av Gud givna andliga uppgifterna får inte leda till att det finns ”privilegierade kategorier” i kyrkan. I Kristi kyrka borde det inte kunna finnas några former av ojämlikhet. Om kallelsen skulle uppfattas som ”befordran”, som leder till ett ”steg uppåt”, då skulle detta inte vara kristet utan rent hedniskt”. Kallelsen är inte uppmaning till att framställa sig som högre.

Även de som av Kristus har kallats till att undervisa andra, viga och vara deras själasörjare, är kallade till en tjänst. Bland alla råder värdighetens jämlikhet, alla är kallade att bygga upp Kristi synliga kropp.

Biskopar och präster borde därför inte ha en högre värdighet i kyrkan, tvärtom, alla är kallade att tjäna. Den som i kyrkan håller sig för viktigare än de andra och är högmodig far vilse. Detta är inte den kallelse som Jesus avsåg.

Även de på de skenbart högsta positionerna inom kyrkan är i sanning kallade till att tjäna de andra och ödmjuka sig, betonade påven. ”Om du i kyrkan träffar på någon som anser sig vara bättre på grund av sin kallelse, be då för honom, ty han har ännu inte förstått vad Gud har kallat honom till.”

Med sin redogörelse preciserade påven uttalanden i sin senaste intervju. Till den italienska dagstidningen Il Fatto Quotidiano sade han att drömmer om en kyrka utan klerikalism. Denna attityd är ”den värsta som hända kyrkan”. Den klerikala fåfängan är en mycket smittsam sjukdom, som skadar kyrkan, om den drabbar präster, biskopar eller kardinaler. Ännu värre är ”klerikaliserade lekmän”. De är en pest i kyrkan, lekfolket borde förbli lekfolk.

Kathpress 2023-03-15

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven har utförligt uttalat sig i debatten om ämbeten och uppgifter i den katolska kyrkan, varvid han försvarat den gällande läran. Vid den allmänna audiensen på Petersplatsen under onsdagen sade påven att kallelsen att förkunna det kristna budskapet omfattar alla döpta, ”vigda ämbetsbärare, ordensfolket och alla kvinnor och män inom lekfolket”.

Franciskus åberopade i detta sammanhang också Andra Vatikankonciliets (1962–1965) lära, enligt vilken det visserligen finns ”olikhet i ämbetena men en enhet i tjänsten”. Denna lära från konciliet om en samexistens mellan lekfolk och präster inte är endast en ”strategisk anpassning till en ny situation” utan har ett egenvärde.

Skillnaden mellan de av Gud givna andliga uppgifterna får inte leda till att det finns ”privilegierade kategorier” i kyrkan. I Kristi kyrka borde det inte kunna finnas några former av ojämlikhet. Om kallelsen skulle uppfattas som ”befordran”, som leder till ett ”steg uppåt”, då skulle detta inte vara kristet utan rent hedniskt”. Kallelsen är inte uppmaning till att framställa sig som högre.

Även de som av Kristus har kallats till att undervisa andra, viga och vara deras själasörjare, är kallade till en tjänst. Bland alla råder värdighetens jämlikhet, alla är kallade att bygga upp Kristi synliga kropp.

Biskopar och präster borde därför inte ha en högre värdighet i kyrkan, tvärtom, alla är kallade att tjäna. Den som i kyrkan håller sig för viktigare än de andra och är högmodig far vilse. Detta är inte den kallelse som Jesus avsåg.

Även de på de skenbart högsta positionerna inom kyrkan är i sanning kallade till att tjäna de andra och ödmjuka sig, betonade påven. ”Om du i kyrkan träffar på någon som anser sig vara bättre på grund av sin kallelse, be då för honom, ty han har ännu inte förstått vad Gud har kallat honom till.”

Med sin redogörelse preciserade påven uttalanden i sin senaste intervju. Till den italienska dagstidningen Il Fatto Quotidiano sade han att drömmer om en kyrka utan klerikalism. Denna attityd är ”den värsta som hända kyrkan”. Den klerikala fåfängan är en mycket smittsam sjukdom, som skadar kyrkan, om den drabbar präster, biskopar eller kardinaler. Ännu värre är ”klerikaliserade lekmän”. De är en pest i kyrkan, lekfolket borde förbli lekfolk.

Kathpress 2023-03-15

Detta är en nyhetstext.