Meditativt och mäktigt när Leo XIV celebrerar i Sagrada Familia

Dela

av FREDRIK HEIDING

På 100-årsdagen av arkitekten Antoni Gaudís himmelska födelsedag (den 10 juni 1926) ledde påven Leo XIV en högtidlig mässa i basilikan Sagrada Familia i Barcelona. Under den efterföljande påvliga välsignelsen av det upplysta korset – högst upp på Jesus Kristus-tornet på 172,5 meters höjd – skedde något mäktigt.

Korset på Jesus Kristus-tornet. Foto: Wikimedia Commons.

Då tänker jag inte bara på den ljuvliga gregorianska sången, fyrverkerierna eller ljusspelet genom hela basilikan. Med hjälp av drönare projicerades mot natthimlen i höjd med tornet ett porträtt av Gaudí. Det berörde de församlade starkt. Rop av förundran, beundran och tacksamhet för Gaudí spreds såväl inne i basilikan som bland dem som hade samlats utanför densamma varifrån påven ledde välsignelseceremonin. Det var som vore den så småningom möjligen saligförklarade arkitekten helt närvarande – från himlen.

Totalt omkring 4 700 personer fick plats inne i basilikan. Däribland kung Felipe VI och drottning Letizia, ministrar och andra inbjudna gäster, kardinaler, omkring 200 biskopar samt kanske 300 präster. Utanför Födelsefasaden där välsignelseceremonin skulle äga rum hade ytterligare omkring 4 000 personer intagit sina platser.

Foto taget före mässan: Fredrik Heiding.

Tillsammans med mina medbröder från jesuitkommuniteten i Barcelona hade jag det stora privilegiet att få närvara. En gudstjänst är inget man utvärderar utan här vill jag snarare förmedla några intryck.

Den påvliga mässan var genomgående en meditativ erfarenhet. Dels tack var påvens naturliga stil och lugna framtoning, dels tack vare hela gudstjänstrummets stämning som väcker en känsla av vördnad och förundran. Vid solnedgången under mässan skiftade kyrkfönstren långsamt men tydligt färg, och fick sammantaget en blåare ton. Detta arkitektoniska genidrag – att färgtonerna ändras under dagen beroende på solens position – hade jag tidigare fått förklarat på en guidad tur, men det var mäktigt att få uppleva detta under en så högtidlig mässa på kvällstid.

Jesus Kristus är närvarande vid varje eukaristifirande, ändå var det något som särskilt gynnade en möjlig erfarenhet av detta just denna kväll. Gudstjänsten inleddes med den vackra medeltida hymnen Jesu dulcis memoria. Bönerna och hymnerna under mässan blandades mellan tre språk: spanska, katalanska och latin. Flera olika körer, placerade på olika högt belägna körläktare runtom i basilikan, växelsjöng både sinsemellan och med oss som hade platser på kyrkgolvet. Själva rymden i basilikans arkitektur bidrog till att bönerna i de musikaliska inslagen meditativt och på samma gång starkt liksom steg upp mot Herren i himlen.

Mobilkameran lät jag vara under mässan, men plockade fram den inför välsignelseceremonin. När påven och hans följe i rask takt från sakristian tågade tvärsigenom kyrkan lyckades kameran fånga honom på bild.