Påven Franciskus mötte medlemmarna i gruppen ”Diaconie de la Beauté” (skönhetens diakoni) och höll då ett anförande för dem. Talet återges nedan i dess helhet.
Konsistoriesalen, lördag 24 februari 2018
Kära vänner,
Jag vill hälsa er välkomna till Rom med anledning av det symposium ni organiserar i samband med salige Fra Angelicos fest. Jag tackar ärkebiskop Robert Le Gall för det tal han höll å era vägnar. Genom er vill jag sända mina hjärtligaste hälsningar till alla konstnärer som strävar efter att uttrycka skönheten genom sin talang och sin passion, och till människor i svåra situationer som reser sig genom erfarenhet av konstens skönhet.
Påven Johannes Paulus II skriver i Brev till konstnärer, 4 april 1999, ”Konstnären lever i en särskild relation till skönhet. Vi kan ärligt säga att skönhet är det kall Skaparen gett honom genom den gåva som är den konstnärliga talangen. Denna talang ska verkligen ge frukt, enligt evangeliets liknelse om talenterna (Matt 25:14–30)”. Denna övertygelse sprider ljus över visionen och dynamiken i ”Skönhetens diakoni”, som grundades här i Rom i samband med synoden om ny evangelisation i oktober 2012. Med er tackar jag Herren för den tillryggalagda vägen, och för den mångfald av talanger Han kallar er att utveckla till tjänst för nästan och för hela mänskligheten.
De gåvor ni har fått är för var och en av er ett ansvar och ett uppdrag. Ni har, i själva verket, att arbeta utan att domineras av strävan efter fåfäng ära eller lättfångad uppskattning, än mindre av snöd strävan efter egen vinning. I en värld där teknik ofta förstås som en existentiell tolkningsnyckel (jämför Lovad vare du [Laudato Si’], 110), kallas ni att genom era talanger och genom att ösa ur andlighetens källa, den kristna traditionen, att erbjuda ett ”annat sätt att förstå livets goda, att uppmuntra ett profetiskt och kontemplativt sätt att leva, som möjliggör en djup uppskattning av saker utan att bli besatt av konsumtion”(Lovad vare du, 222) och att tjäna skapelsen och bevarandet av ”sköna oaser” i våra städer som alltför ofta är hårda och själlösa. Ni är kallade att göra den fria skönheten känd.
Jag bjuder er att genom era talanger bidra till en ekologisk omvandling som erkänner varje persons enastående värdighet, självkänsla, kreativitet och förmåga att bidra till det gemensamma goda. Må ert sökande efter skönhet i det ni skapar drivas av önskan att tjäna skönheten i människors liv, deras anpassning till omgivningen, det mänskliga mötet och ömsesidigt stöd. Jag uppmanar er därför, i denna skönhetens diakoni, att verka för en mötets kultur, att bygga broar mellan människor. Mellan människor, i en värld där så många murar byggs av rädsla för andra. Låt era hjärtan vittna, genom era konstnärliga uttryck, om att tron på Jesus, och att följa Honom, är ”inte bara som något som är rätt och sant utan också som något som är vackert och kan fylla livet med ny lyskraft och djup glädje till och med i svåra situationer” (Evangeliets glädje, 167). Kyrkan sätter sin tillit till att ni gör den outsägliga skönheten i Guds kärlek begriplig, och låter alla upptäcka skönheten i att vara älskad av Gud, att vara fylld av Hans kärlek, att leva och vittna om detta i världen med uppmärksamhet särskilt på de som är utanför, skadade, åsidosatta i våra samhällen.
När jag överlämnar er i Herrens vård, genom salige Fra Angelicos förbön, ger jag er apostolisk välsignelse, liksom till alla medlemmar av skönhetens diakoni.
Tack!
Red. 2018-03-01. Översättning: Magdalena Dahlborg