Korsfararmottot Deus vult är en myt menar historiker

Deus vult, det vill säga ”Gud vill det” pryder som tatuering armen på den nyutnämnde försvarsministern i USA Pete Hegseth. Utropet har tillskrivits påven Urban II, som uppmaning till korståget år 1095. Enligt den tyske historikern Georg Strack handlar det emellertid om en legend. ”Urban II har aldrig använt detta citat i en text som han eller hans kansli skrivit” säger Strack till den katolska nyhetsbyrån KNA.

Enbart i en enda krönika, av Robert der Mönch (”munken Robert”) ungefär tio år efter korstågsuppropet vid synoden i franska Clermont, citeras detta utrop överhuvudtaget, förklarar Strack. Författaren har från en annan krönika hämtat citatet, som de nordfranska korsfararna nyttjat som krigsrop respektive igenkänningstecken. ”För Robert gällde det att framställa korståget som ett gudomligt och påvligt projekt, varför han hävdade att Urban skulle ha använt krigsropet Deus vult, som han hört i Clermont och funnit för gott att använda”.

Från en historikers synpunkt verkar det inte trovärdigt då ”munken Roberts” medeltida samtid inte tillmätte hans krönika något värde. Först bland humanisterna på 1400-talet hade munken Roberts retorik mötts med välvillig uppmärksamhet. ”De fann Roberts krönika trovärdig och så blev utropet Deus vult mycket ofta citerat av dem som skrev sina berättelser om Urbans utrop i Clermont, varvid andra berättelser föll i glömska”, enligt Strack.

Utropet har således inte påvligt ursprung. Om det ändå används idag är det enligt historikerns mening en fråga om att i högerextrema kretsar slå en brygga till korstågstiden. Att det då som nu råkar handla om att framför allt rikta sig mot muslimer, är visserligen en förbindelse. ”I motsats till nutiden hade det dåförtiden inga rasistiska konnotationer, enär begreppet ”ras” i modern betydelse inte fanns, då det handlade om religiösa differenser”, betonar Strack.

Även den krigiska innebörden passar inte helt. För påven Urban handlade det mera om en reform av kyrkan och instiftande av fred. ”Därför organiserade han militär hjälp till de kristna i öst i de nuvarande turkiska områdena, som angripits av de muslimska seldjukerna”. Även den så kallade korstågsavlaten, alltså den påvliga eftergiften av syndastraffen i detta livet tolkades som så, att de som stupat i striden under ett korståg skulle betraktas som kristna martyrer. ”Det handlar mera om att tolka in idéer om ’den vita rasens herradöme’ i korstågsmytologin”.

Ovannämnde Pete Hegseth bär dessutom en tatuering av det så kallade Jerusalemskorset, ett stort rött kors omgivet av fyra små kors, som man kan se i ganska harmlösa kontext, exempelvis i Georgiens flagga.

Kathpress 24-11-16

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Deus vult, det vill säga ”Gud vill det” pryder som tatuering armen på den nyutnämnde försvarsministern i USA Pete Hegseth. Utropet har tillskrivits påven Urban II, som uppmaning till korståget år 1095. Enligt den tyske historikern Georg Strack handlar det emellertid om en legend. ”Urban II har aldrig använt detta citat i en text som han eller hans kansli skrivit” säger Strack till den katolska nyhetsbyrån KNA.

Enbart i en enda krönika, av Robert der Mönch (”munken Robert”) ungefär tio år efter korstågsuppropet vid synoden i franska Clermont, citeras detta utrop överhuvudtaget, förklarar Strack. Författaren har från en annan krönika hämtat citatet, som de nordfranska korsfararna nyttjat som krigsrop respektive igenkänningstecken. ”För Robert gällde det att framställa korståget som ett gudomligt och påvligt projekt, varför han hävdade att Urban skulle ha använt krigsropet Deus vult, som han hört i Clermont och funnit för gott att använda”.

Från en historikers synpunkt verkar det inte trovärdigt då ”munken Roberts” medeltida samtid inte tillmätte hans krönika något värde. Först bland humanisterna på 1400-talet hade munken Roberts retorik mötts med välvillig uppmärksamhet. ”De fann Roberts krönika trovärdig och så blev utropet Deus vult mycket ofta citerat av dem som skrev sina berättelser om Urbans utrop i Clermont, varvid andra berättelser föll i glömska”, enligt Strack.

Utropet har således inte påvligt ursprung. Om det ändå används idag är det enligt historikerns mening en fråga om att i högerextrema kretsar slå en brygga till korstågstiden. Att det då som nu råkar handla om att framför allt rikta sig mot muslimer, är visserligen en förbindelse. ”I motsats till nutiden hade det dåförtiden inga rasistiska konnotationer, enär begreppet ”ras” i modern betydelse inte fanns, då det handlade om religiösa differenser”, betonar Strack.

Även den krigiska innebörden passar inte helt. För påven Urban handlade det mera om en reform av kyrkan och instiftande av fred. ”Därför organiserade han militär hjälp till de kristna i öst i de nuvarande turkiska områdena, som angripits av de muslimska seldjukerna”. Även den så kallade korstågsavlaten, alltså den påvliga eftergiften av syndastraffen i detta livet tolkades som så, att de som stupat i striden under ett korståg skulle betraktas som kristna martyrer. ”Det handlar mera om att tolka in idéer om ’den vita rasens herradöme’ i korstågsmytologin”.

Ovannämnde Pete Hegseth bär dessutom en tatuering av det så kallade Jerusalemskorset, ett stort rött kors omgivet av fyra små kors, som man kan se i ganska harmlösa kontext, exempelvis i Georgiens flagga.

Kathpress 24-11-16

Detta är en nyhetstext.