Receptiv ekumenikkonferens i Sigtuna 27–30 juni 2022

av NAUSIKAA HAUPT
I slutet av juni möttes ett drygt hundratal deltagare för den femte internationella konferensen för receptiv ekumenik i Sigtuna, efter att den blivit uppskjuten två gånger under pandemin. Till den fjärde konferensen i Canberra 2017 presenterade en svensk grupp ett projekt som kom att kallas pilgrimsprocessen, där man i en arbetsgrupp inom Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet såg på mission ur olika kyrkofamiljers tradition och där undertecknad deltog. För detta kom man att använda receptiv ekumenik som metod, på initiativ av Sara Gehlin, som stött på detta introducerade det i denna grupp. Kommande konferens förlades till Sverige och organisatörer var Sveriges kristna råd, Enskilda Högskolan Stockholm (EHS) och Sigtunastiftelsen.

Ekumenik i Sigtuna. Foto: Nausikaa Haupt.

Kort uttryckt kan sägas att receptiv ekumenik utgår mer från mottagande och lärande och om vad min tradition kan lära sig, med integritet, av andra, än om vad vi kan lära andra. Begreppet ”med integritet” är också värt att betona, då det, som generellt inom ekumenik, inte handlar om att kompromissa med vad som är viktigt och grundläggande inom den egna traditionen, utan att som i detta fall kunna se, om det inom andra traditioner finns något som kan berika den egna traditionen.

Man talar också om de sårade händernas ekumenik, då man i stället för att bara visa sina bästa sidor, ”att ställa fram det bästa porslinet”, också vågar visa det mer kantstötta porslinet och i en rannsakan ser var det kan finnas eventuella sår och brister och om det kan finnas något inom en annan tradition som kan vara till hjälp. Denna metod har till exempel använts inom den formella dialogen mellan Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan, ARCIC III.

Temat för den femte konferensen i Sigtuna var ”Listen to what the Spirit is saying to the churches” (Upp 2:7) och inleddes med en gudstjänst i Mariakyrkan i Sigtuna där kardinal Anders Arborelius och biskop Karin Johannesson, Uppsala stift, dialogpredikade utifrån läsningarna som handlande om lyssnade.

Programmet var välfyllt med flera huvudföredrag och sedan kortare presentationer av papers på olika aspekter av receptiv ekumenik. Paul Murray, den katolske lekmannen vid Durhams universitet i England som initierat den receptiva ekumeniken som ett slags svar på den så kallade ekumeniska vintern, deltog, liksom Greg Ryan, som också arbetar med detta.

Några av titlarna på föredragen var Reforming ecumenism: receptive ecumenism as an instrument for ecclesial transforming, Mutual learning, Approaches to difference och begreppet Recognition of others and receptive ecumenismur olika aspekter. Andra bidrag var receptiv ekumenik från ett ortodoxt och pentekostalt perspektiv samt om betydelsen av vänskap inom ekumeniken, utifrån bland annat Augustinus tankar och syn på denna med australiensiska Antonia Pizzey, en av de tongivande teologerna inom receptiv ekumenik, samt Sara Gehlin: Friendship, Spirituality and Imagination: Exploring challenges in receptive ecumenism.

Program Receptive Ecumenism. Foto: EHS.

Från Kyrkornas världsråds missions- och evangelisationskommission talades om mission och ett bidrag från Indien var om Receptive ecumenism, wider ecumenism och transformative ecumenism. Slutligen fanns ett panelsamtal om den receptiva ekumenikens framtid, möjligheter och utmaningar. Mycket uppskattade var också Sven-Erik Fjellströms bibelmeditationer på morgnarna där han visade på alternativa sätt att se på ekumenik.

Ett ord om konferensens musik och dess sånghäfte med utdrag ur Per Harlings Swedish Hymns med översättningar de vanligaste sommarpsalmerna, Lågorna är många eller O store Gud översatta till engelska, som lyfte morgon-, lunch- och aftonbönerna. Speciellt var också att sjunga den huvudpsalm Ack saliga dag/Oh, Jubilee day som sjöngs vid det ekumeniska Stockholmsmötet 1925, anordnat av Nathan Söderblom. På det mötet var inte Katolska kyrkan med och man sade att ”Petrus dröjer ännu”.

År 2025 ska man gemensamt fira 100 år sedan dess, samt 1700 år sedan Nicaea. Nu finns den Katolska kyrkan med och initiativ med receptiv ekumenik kommer därifrån. Trots att ekumenik ofta är en långsam process kan det ibland vara bra att lyfta blicken och se på det som har hänt under hundra år. Petrus har slagit följe med Paulus och Johannes.

Nausikaa Haupt 2022-07-09

Detta är en opinionstext.

Relaterat material via följande länkar: Kristen humanism här; Enskilda Högskolan  Stockholm här och här; Anglican Communion här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)

av NAUSIKAA HAUPT
I slutet av juni möttes ett drygt hundratal deltagare för den femte internationella konferensen för receptiv ekumenik i Sigtuna, efter att den blivit uppskjuten två gånger under pandemin. Till den fjärde konferensen i Canberra 2017 presenterade en svensk grupp ett projekt som kom att kallas pilgrimsprocessen, där man i en arbetsgrupp inom Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet såg på mission ur olika kyrkofamiljers tradition och där undertecknad deltog. För detta kom man att använda receptiv ekumenik som metod, på initiativ av Sara Gehlin, som stött på detta introducerade det i denna grupp. Kommande konferens förlades till Sverige och organisatörer var Sveriges kristna råd, Enskilda Högskolan Stockholm (EHS) och Sigtunastiftelsen.

Ekumenik i Sigtuna. Foto: Nausikaa Haupt.

Kort uttryckt kan sägas att receptiv ekumenik utgår mer från mottagande och lärande och om vad min tradition kan lära sig, med integritet, av andra, än om vad vi kan lära andra. Begreppet ”med integritet” är också värt att betona, då det, som generellt inom ekumenik, inte handlar om att kompromissa med vad som är viktigt och grundläggande inom den egna traditionen, utan att som i detta fall kunna se, om det inom andra traditioner finns något som kan berika den egna traditionen.

Man talar också om de sårade händernas ekumenik, då man i stället för att bara visa sina bästa sidor, ”att ställa fram det bästa porslinet”, också vågar visa det mer kantstötta porslinet och i en rannsakan ser var det kan finnas eventuella sår och brister och om det kan finnas något inom en annan tradition som kan vara till hjälp. Denna metod har till exempel använts inom den formella dialogen mellan Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan, ARCIC III.

Temat för den femte konferensen i Sigtuna var ”Listen to what the Spirit is saying to the churches” (Upp 2:7) och inleddes med en gudstjänst i Mariakyrkan i Sigtuna där kardinal Anders Arborelius och biskop Karin Johannesson, Uppsala stift, dialogpredikade utifrån läsningarna som handlande om lyssnade.

Programmet var välfyllt med flera huvudföredrag och sedan kortare presentationer av papers på olika aspekter av receptiv ekumenik. Paul Murray, den katolske lekmannen vid Durhams universitet i England som initierat den receptiva ekumeniken som ett slags svar på den så kallade ekumeniska vintern, deltog, liksom Greg Ryan, som också arbetar med detta.

Några av titlarna på föredragen var Reforming ecumenism: receptive ecumenism as an instrument for ecclesial transforming, Mutual learning, Approaches to difference och begreppet Recognition of others and receptive ecumenismur olika aspekter. Andra bidrag var receptiv ekumenik från ett ortodoxt och pentekostalt perspektiv samt om betydelsen av vänskap inom ekumeniken, utifrån bland annat Augustinus tankar och syn på denna med australiensiska Antonia Pizzey, en av de tongivande teologerna inom receptiv ekumenik, samt Sara Gehlin: Friendship, Spirituality and Imagination: Exploring challenges in receptive ecumenism.

Program Receptive Ecumenism. Foto: EHS.

Från Kyrkornas världsråds missions- och evangelisationskommission talades om mission och ett bidrag från Indien var om Receptive ecumenism, wider ecumenism och transformative ecumenism. Slutligen fanns ett panelsamtal om den receptiva ekumenikens framtid, möjligheter och utmaningar. Mycket uppskattade var också Sven-Erik Fjellströms bibelmeditationer på morgnarna där han visade på alternativa sätt att se på ekumenik.

Ett ord om konferensens musik och dess sånghäfte med utdrag ur Per Harlings Swedish Hymns med översättningar de vanligaste sommarpsalmerna, Lågorna är många eller O store Gud översatta till engelska, som lyfte morgon-, lunch- och aftonbönerna. Speciellt var också att sjunga den huvudpsalm Ack saliga dag/Oh, Jubilee day som sjöngs vid det ekumeniska Stockholmsmötet 1925, anordnat av Nathan Söderblom. På det mötet var inte Katolska kyrkan med och man sade att ”Petrus dröjer ännu”.

År 2025 ska man gemensamt fira 100 år sedan dess, samt 1700 år sedan Nicaea. Nu finns den Katolska kyrkan med och initiativ med receptiv ekumenik kommer därifrån. Trots att ekumenik ofta är en långsam process kan det ibland vara bra att lyfta blicken och se på det som har hänt under hundra år. Petrus har slagit följe med Paulus och Johannes.

Nausikaa Haupt 2022-07-09

Detta är en opinionstext.

Relaterat material via följande länkar: Kristen humanism här; Enskilda Högskolan  Stockholm här och här; Anglican Communion här

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)