Samvetets röst i sjukvården

BENGT SÄFSTEN

Samvetsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna och finns uttryckt i till exempel Europakonventionen som säger: Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Under många år har konsekvenserna av detta debatterats allmänt, men även på politisk och juridisk nivå. Dessa diskussioner återkommer eftersom inga lösningar ses, och att friheten kan bli aktuell inom helt olika sektorer av samhället. Bland de mer kända frågorna ledde diskussionerna till en anpassning av den tidigare allmänna värnplikten i försvaret, och tillgång till alternativet vapenfri tjänst när vissa villkor uppfylldes.

De fortsatta diskussionerna om samvetsfriheten som en vägledande princip har varit uppe på regeringsnivån och i Europaparlamentet. I de flesta länder i Europa är samvetsfrihet en lagstadgad rättighet men inte i Sverige. Sverige avviker. För några år sedan togs ett beslut i Europaparlamentet om att betona rätten till samvetsfrihet, men beslutet har inte efterföljts av åtgärder här i vårt land.

Om detta har Signum rapporterat flera gånger. Som ett stöd för saken som inte hotar aborträtten, pågick 2011 namninsamlingen Manifest för samvetsfrihet där svensk kristenhet förenade sig. Att någon sådan frihet inte garanterades i Sverige, ledde till en tydlig motreaktion bland annat från biskopen av Stockholms katolska stift, Anders Arborelius.

En konsekvens av att Sverige inte verkställt det beslut som Europarådet fattat är att vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill medverka vid aborter riskerar att inte få utöva sitt yrke – som inrymmer så mycket mer. Inte heller anses samvetsöm personal som en tillgång, utan snarare som en påminnelse om ett skavande problem. Bara det att det är brist på barnmorskor utgör en av många paradoxer.

Vad som nu har hänt är att en svensk barnmorska sökt ett arbete men gjort tydligt att hon inte kan delta i verksamhet som har med aborter att göra. Från att mest ha handlat om en principfråga blir diskussionen oerhört konkret. Det rör sig alltså om ett enskilt fall. Barnmorskan har menat att hennes samvete och religion utgör hinder. Hon har nekats tjänsten av den anledningen, men också nekats andra tjänster som barnmorska. Fallet kommer att prövas juridiskt i flera instanser och även föras vidare till europeisk nivå. Till stöd för sin sak biträds hon av bland annat stiftelsen Pro Vita (För livet) som arbetar för att stärka människovärdet. Juristen Ruth Nordström där betonar samtidigt att Sverige undertecknat Europeiska sociala stadgan, som handlar om den enskildes rätt till skydd för sin hälsa.

Att detta väcker många sidofrågor och ifrågasätts är självklart. Man kan notera att de flesta partier är splittrade i principfrågan. Men med ännu större förvåning kan man iaktta att svensk kristenhet (även katolsk) innefattar så väldigt olika åsikter. Principfrågan kompliceras också av den inomkyrkliga diskussion som pekar på att samvetets röst inte är någon garant för att alla val blir ”rätt”. Inte heller kan arbetstagaren räkna med ett stöd från vårdförbund och läkarförbund.

Men alldeles för ofta kopplas frågan ihop med den allmänna synen på aborter, eller aborter vid icke önskat kön på fostret. Alldeles för lätt provoceras argument fram av bara farten som menar att själva aborträtten skulle hotas av en lagstadgad garanti för samvetsfrihet för ett fåtal. Också frågor om synen på samkönade äktenskap, assisterad befruktning eller andra frågor kopplas alltför gärna till diskussionerna av meningsmotståndarna. Inom sjukvården finns fler fenomen där samvetsömhet kan bli aktuell, inte minst i länder där dödshjälp praktiseras.

Samvetsfrihet har inte nödvändigtvis religiösa förtecken. Det finns inget som säger att riktlinjerna i den helt sekulära Hälso- och sjukvårdslagen skulle ifrågasättas om samvetsfrihet för ett fåtal garanteras. Men vad som också blir smärtsamt tydligt är att svängrummet i ett demokratiskt samhälle kan bli litet för åsikter som inte värdesätts.

Men så länge som denna fråga väcker så starka känslor kvarstår ett problem att lösa; att enighet inte kan råda och att samförståndslösningar inte tycks vara möjliga.

Bengt Säfsten 2014-02-09

Hanne Kjöller, ”DO: Från handskakning till abort”, Dagens Nyheter 2014-02-07:
https://www.dn.se/ledare/signerat/do-fran-handskakning-till-abort/

Kerstin Hedberg Nyqvist, ”Sverige, Europa och samvetsfriheten
”, Signum nr 4/2011. Klicka här

Biskop Anders Arborelius, pressmeddelande 16 maj 2011. Klicka här

Jacob Zetterman, Dagen, 2014-01-29:
https://www.dagen.se/nyheter/barnmorskan-nekades-annu-ett-arbete/

Haore Sulaiman, Dagen, 2010-10-19:
https://www.dagen.se/nyheter/ratt-till-samvetsfrihet-for-sjukvardspersonal/

Karlo Broussard, ”A Conscientious Objection” i Catholic Answers Magazine: To Explain and Defend the Faith. Klicka här

https://www.dagensmedicin.se/nyheter/europeisk-resolution-om-abort-splittrar-svensk-vardpersonal/

https://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/

https://provitasweden.org/

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

BENGT SÄFSTEN

Samvetsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna och finns uttryckt i till exempel Europakonventionen som säger: Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Under många år har konsekvenserna av detta debatterats allmänt, men även på politisk och juridisk nivå. Dessa diskussioner återkommer eftersom inga lösningar ses, och att friheten kan bli aktuell inom helt olika sektorer av samhället. Bland de mer kända frågorna ledde diskussionerna till en anpassning av den tidigare allmänna värnplikten i försvaret, och tillgång till alternativet vapenfri tjänst när vissa villkor uppfylldes.

De fortsatta diskussionerna om samvetsfriheten som en vägledande princip har varit uppe på regeringsnivån och i Europaparlamentet. I de flesta länder i Europa är samvetsfrihet en lagstadgad rättighet men inte i Sverige. Sverige avviker. För några år sedan togs ett beslut i Europaparlamentet om att betona rätten till samvetsfrihet, men beslutet har inte efterföljts av åtgärder här i vårt land.

Om detta har Signum rapporterat flera gånger. Som ett stöd för saken som inte hotar aborträtten, pågick 2011 namninsamlingen Manifest för samvetsfrihet där svensk kristenhet förenade sig. Att någon sådan frihet inte garanterades i Sverige, ledde till en tydlig motreaktion bland annat från biskopen av Stockholms katolska stift, Anders Arborelius.

En konsekvens av att Sverige inte verkställt det beslut som Europarådet fattat är att vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill medverka vid aborter riskerar att inte få utöva sitt yrke – som inrymmer så mycket mer. Inte heller anses samvetsöm personal som en tillgång, utan snarare som en påminnelse om ett skavande problem. Bara det att det är brist på barnmorskor utgör en av många paradoxer.

Vad som nu har hänt är att en svensk barnmorska sökt ett arbete men gjort tydligt att hon inte kan delta i verksamhet som har med aborter att göra. Från att mest ha handlat om en principfråga blir diskussionen oerhört konkret. Det rör sig alltså om ett enskilt fall. Barnmorskan har menat att hennes samvete och religion utgör hinder. Hon har nekats tjänsten av den anledningen, men också nekats andra tjänster som barnmorska. Fallet kommer att prövas juridiskt i flera instanser och även föras vidare till europeisk nivå. Till stöd för sin sak biträds hon av bland annat stiftelsen Pro Vita (För livet) som arbetar för att stärka människovärdet. Juristen Ruth Nordström där betonar samtidigt att Sverige undertecknat Europeiska sociala stadgan, som handlar om den enskildes rätt till skydd för sin hälsa.

Att detta väcker många sidofrågor och ifrågasätts är självklart. Man kan notera att de flesta partier är splittrade i principfrågan. Men med ännu större förvåning kan man iaktta att svensk kristenhet (även katolsk) innefattar så väldigt olika åsikter. Principfrågan kompliceras också av den inomkyrkliga diskussion som pekar på att samvetets röst inte är någon garant för att alla val blir ”rätt”. Inte heller kan arbetstagaren räkna med ett stöd från vårdförbund och läkarförbund.

Men alldeles för ofta kopplas frågan ihop med den allmänna synen på aborter, eller aborter vid icke önskat kön på fostret. Alldeles för lätt provoceras argument fram av bara farten som menar att själva aborträtten skulle hotas av en lagstadgad garanti för samvetsfrihet för ett fåtal. Också frågor om synen på samkönade äktenskap, assisterad befruktning eller andra frågor kopplas alltför gärna till diskussionerna av meningsmotståndarna. Inom sjukvården finns fler fenomen där samvetsömhet kan bli aktuell, inte minst i länder där dödshjälp praktiseras.

Samvetsfrihet har inte nödvändigtvis religiösa förtecken. Det finns inget som säger att riktlinjerna i den helt sekulära Hälso- och sjukvårdslagen skulle ifrågasättas om samvetsfrihet för ett fåtal garanteras. Men vad som också blir smärtsamt tydligt är att svängrummet i ett demokratiskt samhälle kan bli litet för åsikter som inte värdesätts.

Men så länge som denna fråga väcker så starka känslor kvarstår ett problem att lösa; att enighet inte kan råda och att samförståndslösningar inte tycks vara möjliga.

Bengt Säfsten 2014-02-09

Hanne Kjöller, ”DO: Från handskakning till abort”, Dagens Nyheter 2014-02-07:
https://www.dn.se/ledare/signerat/do-fran-handskakning-till-abort/

Kerstin Hedberg Nyqvist, ”Sverige, Europa och samvetsfriheten
”, Signum nr 4/2011. Klicka här

Biskop Anders Arborelius, pressmeddelande 16 maj 2011. Klicka här

Jacob Zetterman, Dagen, 2014-01-29:
https://www.dagen.se/nyheter/barnmorskan-nekades-annu-ett-arbete/

Haore Sulaiman, Dagen, 2010-10-19:
https://www.dagen.se/nyheter/ratt-till-samvetsfrihet-for-sjukvardspersonal/

Karlo Broussard, ”A Conscientious Objection” i Catholic Answers Magazine: To Explain and Defend the Faith. Klicka här

https://www.dagensmedicin.se/nyheter/europeisk-resolution-om-abort-splittrar-svensk-vardpersonal/

https://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/

https://provitasweden.org/